"Då denne Gudsmannen sådant och dylikt talade, kunde man tydligen höra och känna, att det flöt af en lefvande och grundlig förfarenhets kännedom, och alla de, som hörde honom, och hade pröfwogåfvan, intyga enhälleligen, att denne stora Guds tjenaren predikade med en Apostolisk anda; ty kraften af hans ord trängde sig in i stenhårda hjertan, och många, som tillförne försmädat honom som en kättare, måste sedan med tårar bekänna, att här var Guds finger."Kort utdrag ur en bok om Erik Tolstadius, utgiven först på tyska 1761, sedan översatt till svenska ett flertal gånger i slutet av 1700-talet och en bit in på 1800-talet.
Varför först på tyska, kan man undra? Svaret på den frågan är att sådana böcker fick inte utges i Swerige på den tiden.
Att det då undgick allmänheten, detta bevis om apostolisk kristendom i det hårda Sverige, är alltså lätt att förstå. Dock spreds kännedomen om gudsmannen bland folket, både inom och utom landet.
Det är mera svårt att förstå att kännedomen om detta senare, i friare tider, så gott som helt har glömts bort.
När jag har läst om pietismen har jag känt glädje i mitt hjärta. Tänk att vi hade en väckelserörelse med apostoliska kännetecken i Sverige på 1700-talet, som bröt sig fram trots fruktansvärt motstånd, och spred välsignelse både här och utomlands. Den gick som en gyllne ådra genom en annars ganska mörk tid, och höll liv i ett land som annars säkert hade gått under efter att ha dragit på sig många fiender under den protestantiska tiden.
Den var samtida med metodismen i England, men dagens kristna i Sverige vet ofta mer om metodismen än om vår egen pietism. Förklaringar finns, men de duger inte som ursäkter. De kristna i Sverige borde ha tagit vara bättre på det här andliga arvet. Det finns liksom kvar, i gömmorna, det är inte slut, inte uttömt. Det kan fortfarande väckas upp och bryta fram igen. Gud är inte färdig med pietismen, så känns det. Den är mer andlig och har ett ljusare innehåll, än flera av de senare väckelserörelserna. Dess skatter hade behövt finnas med, som en lysande ingrediens, när nya generationer tog vid. Men den bröts sönder, mördades helt enkelt, genom det hårda motståndet.
Ovan nämnda bok finns nu på webbplatsen http://pietisterna.se , i faximilutgåva, med frakturstil och allt, i så trogen avbildning att man nästan kan känna lukten av det gamla gulnade pappret.
___
Inlägg
