
Igår läste jag t.ex om Lars Ulstadius, som i Åbo i Finland (som var svenskt då) i en kyrka avbröt prästen och började hålla en straffpredikan för församlingen, mot prästerskapet och folkets synd.
Väktare tillkallades, men eftersom Lars gick klädd i enkla kläder, kunde han slita sig ur väktarnas grepp och lämna kläderna kvar i deras händer. Och så rusade han fram i altargången igen, naken, och fortsatte sin predikan (på sjungande finlandssvenska får man förmoda), tills han till slut blev infångad.
För detta tilltag och för sin tro blev han först dömd till döden, men fick sedan straffet omvandlat till livstids fängelse.
Efter lång tid i fängelse i Stockholm fick han möjlighet att bli benådad och frigiven, men var då så van vid fängelselivet att han bad att få stanna kvar där (!)
Efter 44 år i fängelse dog han, utan att ha gjort avbön eller ändrat uppfattning i sin tro.
___